18 november 2016
Funäsdalen – Tännäs 15 km
Väder: mulet och lätt snöfall
Tänk att jag var i Funäsdalen, mitt allra sista etappstopp på Gröna Bandet. Min vandring genom Härjedalen blev inte alls som jag hade tänkt mig från början. I min ursprungliga plan, den som jag gjorde i somras, skulle jag gå via Storlien i Jämtland, Sylarna och Helags. Det enda som stämmer är att jag har mitt sista depåstopp i Funäsdalen. Därefter hade jag tänkt gå på leder via Rogen ner mot Grövelsjön i Dalarna. Jag ligger dessutom ungefär två veckor efter mitt schema från i somras. Då kan man ju fråga sig varför gör man en plan när man inte följer den? Jag kan bara svara för mig själv och för mig har det varit mycket värdefullt trots att jag inte har följt planen. Jag har hela tiden vetat hur jag ligger till. Jag har sett vart jag kunnat gå snabbare och vart jag varit långsammare. Jag visste redan när jag var halvvägs vid Hemavan och bara var tre dagar efter mitt schema att det aldrig skulle hålla. Nu låg jag två veckor efter och det har inte kommit som en överraskning.
Det är lite kul att läsa mina första blogginlägg från i somras. Det var så mycket jag inte visste då trots att jag trodde att jag tänkt på allt. ”Hellre snö än mygg och knott” skrev jag då. Det har jag fått äta upp med råge. Något jag hade rätt i det var att planen var viktigt för att lösa logistiken kring maten. I ett blogginlägg från den 11 augusti, tre dagar innan jag lämnade Skåne och for norrut, skrev jag att ”jag väljer hellre att gå lite längre väg mot att jag kan minska ett par kilo på packvikten”. Jo, nog hade jag lite insikt i vad jag gav mig in på. Mina depåstopp blev ungefär som jag hade tänkt mig fram till Gäddede, därefter blev det ganska stora omplaneringar av olika anledningar. Mitt råd till kommande bandare får nog bli ungefär så här. Det är bra att ha en plan, men var beredd på att ändra på den under tiden. Inte minst innehållet i depålådorna. Ibland hade jag för mycket av något och för lite av något annat. Då är det bra att ha support på hemmaplan som kan hjälpa till med ändringar i lådorna i sista stund. I mitt fall är det mamma jag får tacka för den biten.
Nu var jag alltså framme vid mitt tionde och sista depåstopp efter att i tur och ordning passerat Abisko, Ritsem, Ny Sulitjelma, Camp Polcirkeln, Hemavan, Klimpfjäll, Gäddede, Valsjöbyn, Åre och nu Funäsdalen. I min ursprungliga plan hade jag fyra och en halv dag kvar till målet. Nu räknade jag med dubbelt så mycket, nio dagar. Det beror förstås på omvägen jag måste ta nu när jag är tvungen att hoppa över lederna på fjället och Rogen. Men också på att nu behöver jag inte stressa längre. Den pressen jag kände att ta mig till Vålådalen innan snön gjorde det omöjligt att gå på fjället, den är borta nu. Nu kan det komma hur mycket snö som helst. Jag kommer bara gå på vägar och ploga det det är dom bra på i Norrland. Nu var det inte längre hur långt jag kunde gå innan det mörknar som avgör hur långa dagar jag skulle vandra, utan var jag skulle bo. Det skulle innebära en blandning av korta och långa vandringsdagar. En vilodag skulle jag också lägga in, men inte här på hotellet i Funäsdalen. Jag tänkte vänta till Tännäs där jag kunde bo lite billigare.
Som vanligt så skiftade vädret. Solen var borta. Den här morgonen snöade det och jag passade på att ladda ordentligt på frukostbuffén. Det snöade fortfarande lite när jag gav mig av vid 12-tiden. Nu var det inte något jag såg som ett problem. Nej, tvärtom. Min ryggsäck var full med mat igen och den extra tyngden gör att belastningen på fötterna blir stor. Att gå på lite nysnö på en väg är det bästa som finns. För fötterna alltså. Att gå på riksväg 84 var inte så kul, men jag behövde bara gå på den i knappt två timmar. Sedan kunde jag gå in på en väg med betydligt mindre trafik. Skylten som visade ”Tännäs 7”, bekräftade att det skulle bli en kort vandringsdag. Klockan 16 var jag framme i Tännäs. Det hade redan börjat skymma och gatlamporna var tända i byn. Jag kom till Tännäs kyrka där en skylt berättade att det var Sveriges högst belägna kyrka med sina 648 meter över havet. Hela Härjedalen är ett högt beläget land, precis som Padjelanta i norr. Jag hade gått på Sveriges högst belägna väg, var nu vid den högst belägna kyrkan och skulle om några dagar passera Sveriges högst belägna by. Mittemot kyrkan ligger Tännäsgården. Det var där jag skulle bo. På STF Tännäs Vandrarhem. Jag hade pratat med Henrik Bergström som bor på och äger Tännäsgården tillsammans med sin familj. Trots att de egentligen hade stängt var jag välkommen. Såklart att jag uppskattar sådan gästfrihet.
Tännäsgården är ett jättefint och charmigt ställe, som är inrett i en personlig stil med allt från gamla redskap till roliga gamla skyltar och affischer på väggarna. I soffhörnan finns gamla böcker och tidningar jag inte tror man hittar någon annanstans. Bredvid den charmiga huvudbyggnaden, ligger vandrarhemsbyggnaden. Kanske inte lika charmig, men ett funktionellt och prisvärt boende.
I min serie av Sveriges högst belägna har jag nu kommit till Sveriges högst belägna bryggeri, tada…
Härjedalens bryggeriaktiebolag, också kallat Härjebrygg. Ett mikrobryggeri, grundat av Henrik på Tännäsgården tillsammans med tre kollegor. Jag passade på att prova två av deras sorter när jag var där. De tillverkar just nu tre sorters öl, en ljus lager, en lättdrucken Pale Ale med mycket smak och en IPA. Helt i min smak och kul med småföretagare på landsbygden som satsar på nyskapande, småskalighet och bra kvalitet. De finns i systembolagets beställningssortiment. Jag rekommenderar att prova. Att de skänker 15% av vinsten till Myskoxcentrum i Härjedalen som arbetar för bevarande av Myskoxen är förstås också ett plus.
Myskoxen är det sista av de stora urtidsdjuren och levde tillsammans med mammutar och ullhåriga noshörningar för mer än 30 000 år sedan. Vid början av 1900-talet fanns myskoxen kvar endast på norra Grönland och längs ishavskusten i Kanada. Efter andra världskriget transporterades några kalvar till Norge och på 70-talet invandrade några myskoxar till Sverige och är grunden för den nuvarande stammen i västra Härjedalen på cirka sex stycken djur. Inavel har varit ett problem för stammen och det är ett viktigt arbete nu att förbättra genetiken på stammen genom avel.
Jag snackade lite med Henrik och jag tror vi båda var lite avundsjuka på den andra. Henrik på min frihet och att bara kunna ge mig av och vandra och jag på Henrik som hade hittat spännande sysselsättningar mitt i fjällvärlden. Det var förstås samtidigt inspirerande för oss båda.
Nu hade jag inte bara öl och myskoxar att tänka på. Jag stannade en extra dag på Tännäsgården och använde den dagen till att ringa runt och boka alla tilltänkta boenden framöver. Det gick bra och nu hade jag mina sista dagar av vandringen planerade i detalj. Om inga nya problem uppstod skulle jag gå i mål i Grövelsjön på min nittionionde vandringsdag. Jag planerade inte in någon mer vilodag. Att klara Gröna Bandet på 99 dagar fick bli min nya målsättning.
