17 november 2016
Mittådalen – Funäsdalen 20 km
Väder: först mulet sedan uppklarnande och soligt på dagen
Ett dånande ljud väckte mig och jag förstod snabbt vad det var. Jag hade inte märkt att det kommit snö under natten, men det var ingen långsökt gissning att så var fallet. Att ligga i ett tält på en parkeringsficka vid en landsväg, det kändes inte som en bra plats att vara på när en plogbil kör fram och tillbaka precis bredvid. Jag var uppe innan klockan 7. Gissa om jag blev förvånad när jag öppnade tältdörren och såg att det var inte lite snö som fallit ner under natten. Två decimeter nysnö låg på marken utanför tältet. Som tur var hade plogbilen bara kört på vägen. Jag var också väldigt glad att jag befann mig här och inte fortfarande uppe på fjället med ett par mil i ännu djupare snö framför mig. Om jag hade varit ute fyra, fem dagar senare kanske jag hade inte hade kommit fram alls på fjället. Jag kände att det var på marginalen att jag hade lyckats och det berodde på en blandning av en fysisk insats, ett mentalt fokus och massor av tur. Det blev lite jobb att få bort snön framför tältet, men utöver det så orsakade inte snön några större bekymmer den här dagen.
Jag var färdig att ge mig av tjugo i nio. Efter tio minuter såg jag en fågel spatsera mitt på vägen framför mig. Den verkade inte vara rädd för jag var nästan framme vid den då den började flyga. Jag bestämde mig först för att det måste vara en orre, dels på grund av det vita på sidan men också biotopen på platsen borde tala för att det är en orre. Men på fotot ser det ut som att stjärten är rund och inte kluven och då skulle det alltså vara en tjäder. Det är lurigt det här med artbestämningar när jag inte har tydliga bilder. Vid ett tillfälle hade jag sett två djur som både skulle kunna vara älgar och renar. Jo, jag vet mycket väl hur man skiljer på en älg och en ren, men på långt håll i skogen och bara några sekunders skymt mellan träden är det inte längre så självklart.
Nu lite tekniksnack om foto. Ni som inte är intresserade kan hoppa över detta stycket. Någon bra fågelbild blev det som vanligt inte och det beror väl både på mig själv och på utrustningen. Eftersom jag inte har tagit med mig ett teleobjektiv på vandringen blir det inte mycket fågel på bilderna. Min systemkamera väger 1,5 kg och eftersom jag bär den i en LowePro bröstsele blir det en extra belastning för axlarna. Ett teleobjektiv hade inneburit ytterligare minst ett halvkilo och det var där jag drog gränsen. Naturligtvis har jag funderat på både om jag skulle nöjt mig med en mobilkamera och att jag skulle haft fler objektiv med mig till systemkameran. Nu efteråt är jag ändå nöjd med mitt kameraval som blev en bra kompromiss. Det är ändå mest landskap jag har fotograferat och då har mitt objektiv på 24-70 mm gett många fina foton. De bilder jag har lagt upp här på bloggen kommer direkt från kameran utan någon bildbehandling förutom att jag har minskat pixelstorleken till 1920 x 1280 med Canons programvara Digital Photo Professional 4 där jag kan konvertera en hel batch av bilder åt gången. Nästa projekt blir att välja ut några bilder och behandla dem i Adobe Lightroom. Jag har alla fotona i RAW-format så jag har förhoppningar att ljuset och färgerna i många av dem kan bli ännu bättre. Eftersom jag oftast hade kameran inställd på bländarprioritet var jag aldrig förberedd på att ta bilder på djur som rör sig fort. Min kamera har en bra korsformad autofokuspunkt enbart i mittpunkten så det gäller att jag lyckas sikta helt rätt när jag tar bilden och det lyckas jag oftast inte med på fågelbilder. Jag är heller inte så van att ändra autofokusmetod snabbt så visst hänger det på han som håller i kameran också.
Ett par timmar senare började det klarna upp. Jag passade på att ta en lunchpaus vid 11:30-tiden när solen var framme. Jag visste ju inte om solen skulle försvinna senare och en paus i solen är så mycket varmare och skönare. Det fanns inga parkeringsfickor så det fick bli en lunch vid vägkanten. Vägkrogen bjöd på en riktigt lyxlunch den här dagen. Skogssvampsoppa och jämtländskt tunnbröd med smör och norsk brunost till förrätt. Gulasch gjord på färsk nyplogad snö till huvudrätt. Trocadero att dricka. Till efterrätt blev det Marabou mjölkchoklad med jappsmak. Sedan lite varm fruktsoppa som en extra efterrätt. Varma Koppen Blåbär & Hallon hade blivit en favorit. Jag hade ännu inte behövt börja på min lilla reservbehållare av gas så nu kunde jag köra på för fullt utan att oroa mig. I Funäsdalen fanns en ny behållare som väntade på mig. Det går förstås att äta hur mycket som helst när man vandrar och jag blir ändå smalare för varje dag. Kanske skulle jag kunna skriva en bok om min metod att gå ner i vikt och samtidigt äta massor av choklad. Vilken succé haha…
Det blev en fantastiskt fin eftermiddag. Solen sken hela dagen och den nyfallna snön låg tjock på granarna längs vägen. Det blev många fotopauser den här dagen. Vägen var lättvandrad och det gick mer neråt än uppåt. Den plogade vägen var lätt att gå på även om jag kanske hade önskat lite mjukare underlag för mina fötter. Jag närmade mig Funäsdalen, där jag inte varit sedan jag åkte skidor där som 11-åring. Berget såg ut som jag kommer ihåg det. Byn hade jag inget minne av, men jag förstår att utvecklingen har varit stor. Till skillnad från uppe i Bergs kommun några mil norrut, som hade sin största folkmängd på 1920-talet har Funäsdalen sin topp just nu.
På väg in i byn stannade jag och pratade lite med en äldre man. Han berättade att det var särskilt dåliga isar det här året eftersom det kommit så mycket snö innan isen hunnit frysa till. Det stämde ju bra med mina erfarenheter på fjället.
Jag hade bokat ett ekonomirum på Hotell Funäsdalen och jag var framme redan 15:20. Det var lite av en kulturchock att komma in på hotellet. Skidsäsongen hade redan börjat och många ungdomslag hade förlagt sitt träningsläger i Funäsdalen, som förmodligen hade mest snö i Europa för tillfället. På hotellet fanns lag från ett antal olika länder och jag hörde många språk talas i korridorerna. Normalt sett känner jag mig såklart hemma bland utförsåkare, men jag måste medge att det var en konstig känsla att komma gående hit med ryggsäck på ryggen. Jag kände att det var bäst att inte nämna att jag förra natten bott i ett tält på en parkeringsplats.
Efter lite vila blev det ännu en promenad på kvällen. Jag skulle hämta ut min sista depålåda på OKQ8 och det var två kilometer dit enkel väg. Det gick faktiskt lättare än jag befarat trots att jag redan gått två mil med packning den här dagen. Nu tog jag med en tom ryggsäck dit och det var inga problem att bära tillbaka innehållet från depålådan.
När jag ändå bodde på hotell så passade jag på att utnyttja allt de hade. Det blev bastu, en simtur i poolen och en varm dusch. Vilken kontrast mot att tälta i snön på kalfjället. Klockan hann bli ganska mycket innan jag var klar för middag. Det blev en riktigt god pizza på Gamla Veras. Jag valde Fjällpizzan med souvas, kantareller, rödlök och västerbottenost. Den får jag utse till fjällens näst godaste pizza bara snäppet efter Italienaren i Klimpfjäll. Och så en god öl från Åre Bryggcompagni. En öl som jag faktiskt aldrig sett under mina veckor i Åre. Ölen är bryggd på mikrobryggeriet som håller till i Huså gamla skola. Jag har tidigare berömt Huså Bröd för deras produkter. Det är inte klokt vad duktiga de är i den lilla byn.
