26 oktober 2016
Valsjöbyn – Rötviken 18 km
Väder: mulet
Hotagsbygden i nordvästra Jämtland. För 4000 år sedan levde stenåldersjägare här på jakt och fiske. På sätt och vis är det inte mycket som har förändrats. Vildmarken som består av fjäll och skog är nästan orörd. Det är fortfarande jakt, fiske och naturupplevelser som lockar besökare till Hotagsbygden. Valsjöbyn är en av byarna i den sjörika skogsbygden. Vandrarhemmet Valen där jag bodde ligger en kilometer väster om byn bara ett par kilometer från norska gränsen.
Det blev ett par välbehövliga vilodagar. Jag fick lägga ner en hel del tid på att planera om min väg genom Jämtland. I min ursprungliga plan hade jag tänkt vandra genom Skäckerfjällen, en sådär 25-30 km om dagen. Åka båt över någon sjö och tälta de flesta nätterna. Men herregud, hur hade jag tänkt? Det var mörkt på kvällarna, minusgrader på nätterna och is på sjöarna. Dessutom kunde det börja snöa ordentligt när som helst. Istället för att vandra fjäll mot Storlien bestämde jag mig för att gå på mestadels bilväg mot Åre. För att ta mig söderut så fort som möjligt. Det kändes inte så inspirerande. Att det skulle bli mycket bättre än jag någonsin kunde ana hade jag förstås inte en aning om där och då.
Jag fick ett email från Jörgen Brouwer på Kallsedets Fjällcenter. Vi hade inte haft någon kontakt tidigare, men jag hade planerat en depå i Kallsedet oavsett om jag skulle ta vägen via Storlien eller Åre. Eftersom de flesta bandare tar vägen förbi Kallsedet hade han bra koll på de pågående turerna på vitagronabandet.se. Det var bara jag kvar där ute som ännu inte var förbi Kallsedet. Jörgen berättade att de skulle vara bortresta på höstlovet, men om jag ville så kunde jag ändå få tillgång till vandrarhemmet. Det var precis den veckan jag skulle passera Kallsedet. Jag ringde till Jörgen och tackade ja. Vi hade även lite mejlkontakt och jag beställde lite matvaror från deras butik som också skulle vara stängd när jag kom förbi. Det här var första gången, men inte den sista, som jag stötte på den unika jämtländska gästvänligheten. Att ha en depå i Kallsedet fick jag hoppa över och planerade om så att min mat skulle räcka ända fram till Åre.
Jag hade också fått ett email från Hannah som också var ute på sin vandring till Grövelsjön. Det var bara vi två som fortfarande var ute nu i slutet av oktober. Vid det här laget befann hon sig i Ramundberget i Härjedalen dit snön redan hade kommit. Jag fick massor av tips av henne på både vägval och boende på sträckan mellan Valsjöbyn och Åre. Tipsen var ovärderliga och sparade mig massor av tid. Även om jag fortfarande hade barmark så insåg jag att det var stor risk att vintern skulle komma i fatt mig på riktigt innan jag kommer fram till Jämtlandsfjällen vid Vålådalen. Jag hade minst två veckors vandring dit och då skulle det vara en bra bit in i november. Dags att fokusera på att gå snabbaste vägen mot Åre istället för nya fjällturer. Nu blev det viktiga att försöka klara hela Gröna Bandet. Fjällupplevelser hade jag fått så att jag var mer än nöjd. Det skulle bli mycket väg ett tag framöver.
Ett annat tips jag fått av en annan gröna bandare var ett jag fått av Andreas som jag hade träffat ett par månader tidigare uppe vid Björkliden. Han hade lyssnat på ljudböcker när han gått de långa sträckorna på väg genom Jämtland. Hittills hade jag inte lyssnat på något alls. Inte ens musik. Jag skapade ett konto på Storytel, laddade ner appen och anmälde mig till en 14-dagars provprenumeration.
Jag lämnade Valsjöbyn och vägen mot Rötviken. Vädret var som tidigare mulet men inget regn. Ryggsäcken var tung. Jag hade laddat med frystorkad mat som skulle räcka ner till Åre. Det gick snabbt att gå på vägen. Jag höll över 4 kilometer i timmen. Så snabbt hade jag inte vandrat tidigare. Kanske tog jag för få pauser. Jag fick ont både i fötterna och i ryggen. Däremot kände jag inte av så mycket av smärtan i axeln jag hade haft problem med tidigare. Jag gick först längs Valsjön och i slutet av dagen längs den långsmala sjön Hotagen som ingår i Indalsälvens huvudavrinningsområde. Jag passerade också byn med samma namn.
Jag kom fram till Rötviken halv sex och butiken hade fortfarande öppet en halvtimme till. Jag skulle bo i en stuga på Rötvikens Camping bara ett stenkast från butiken så jag kunde kosta på mig att handla lite tunga varor som juice och yoghurt till frukosten. Ett nytt paket smör blev det också. Jag hade en liten spis i stugan. Till middag gjorde jag en pastasås på crème fraiche, bacon och västerbottenost. Så gott det blev. Det måste jag komma ihåg. Chips till efterrätt. Jag behövde inte ha dåligt samvete för jag kände att mitt midjemått blev mindre för varje dag. På kvällen laddade jag ner några ljudböcker från Storytel så att jag skulle kunna lyssna offline när mobiltäckningen försvann. Ett par deckare, någon självbiografi och så en bok som jag blivit tipsad om av Hannah. En bok som hon läste samtidigt. Den skulle jag börja lyssna på nästa dag.
