23 oktober 2016
Hökmyren – Valsjöbyn 14 km
Väder: mulet
Tältet stod på en liten upphöjd kulle på den stora Hökmyren söder om fjället Penningkejsen. Det hade kommit några milimeter snö på natten. Det var förstås ganska kallt men det var fukten inne i tältet som var mest besvärande. Ventilationen hade inte varit tillräcklig. Det blåste förstås inte lika mycket här nere som det hade gjort uppe på fjälltoppen Spååjme natten innan. Det var inte lika kallt heller, men min linsbehållare som hade stått nära innertältets vägg vittnade om att det varit en ganska kall natt ändå. Vätskan som mina kontaktlinser låg i hade frusit till is. Det gick bra att smälta isklumpen i handen och linsen verkade vara i vanligt skick. Ögonen protesterade inte i alla fall.
Det positiva med det kalla vädret de senaste dagarna var att myren var lättvandrad. Jag hade ett par kilometer genom mestadels myrmark innan jag kom fram till granskogen. Det negativa var att vattnet i min vattenflaska hade frusit under natten. Jag hoppades att det skulle tina under dagen men det var inte många droppar jag fick ut.
Först gick jag på gångleden genom skogen men kom snart fram till en liten skogsväg. Det gick nerför så jag kunde traska på ganska snabbt. Snart såg jag de första bebodda hus jag sett sedan jag gick upp på fjället vid Murunäset tre dagar tidigare. Jag var tillbaka i civilisationen. Jag kom till sjön Gunnarvattnet och byn med samma namn.
Mitt mål för dagen var Valsjöbyn. En knapp mil bilväg skulle leda mig dit. En ganska enformig väg men ändå lite variation från fjället jag hade vandrat på tidigare. Här var det stora granskogar och lite öppen mark vid byn och sjön. Vägen gick längs sjön Gunnarvattnet och jag passerade även ett fint vattenfall innan jag kom fram till Valsjöbyn ganska tidigt på eftermiddagen. Jag hade inte druckit något sedan frukosten. Vattnet i vattenflaskan var fortfarande fruset. Jag hade inte brytt mig om att leta efter vatten längs vägen, eftersom jag visste att jag snart skulle komma till butiken Valsjöbua som dessutom är ombud för post, bussgods apotek m.m. Någon koll på vilken veckodag det var hade jag inte. Gissa om jag blev besviken när jag upptäckte att det var söndag och den enda dagen butiken var stängd.
Jag hade inte haft en hel vilodag sedan jag lämnade Hemavan för drygt två veckor sedan. I Valsjöbyn finns ett vandrarhem som ligger lite utanför byn. Det är billigt att bo där, bara 150 kronor natten för ett rum. Toalett, dusch, kök, kylskåp och internet ingår också. Ett perfekt ställe för en vilodag eller två. Jag hade haft telefonkontakt med ägaren Dahn. Vi bestämde att jag skulle ringa igen när jag kom fram så kunde han instruera mig hur jag kom in i byggnaden. Jag hittade ingen information om vandrarhemmet på nätet men jag såg en skylt åt vänster med camping och stugby. Där måste det vara tänkte jag. Någon kilometer senare senare såg jag en skylt mot en fiskecamp. Jag tänkte att det är bäst jag ringer Dahn igen och kollar så att jag är på rätt väg. Det var jag inte. Jag hade gått fel. Vandrarhemmet skulle ligga på vägen mot Norge. Jag fick traska tillbaka till Valsjöbyn igen. Ta vänster på Norgevägen och ytterligare en kilometer senare kom jag till en låg långsmal byggnad. Det stod inget på den stora blåa skylten. Men formen av en val talade sitt eget språk. Jag hade kommit fram till vandrarhemmet Valen.
