13 oktober 2016
Västra Vardofjället – Tjåkkelestugorna 24 km
Väder: soligt
Morgonen var kall och solig. Det var frost på marken. Västra Vardofjället var ganska platt och det gjorde det desto mer lättvandrat. Jag hade satt upp tältet i mörkret efter att ha tappat bort ledmarkeringarna. Precis som jag hade hoppats hittade jag dem snabbt på morgonen inte många meter från min lägerplats. Jag kom iväg tidigare än under gårdagen. Den här dagen var målet att gå lite längre för att ta igen det jag hade förlorat under gårdagen. Min packning var nu lättare i slutet av etappen och jag såg det som möjligt att nå min nästa depå i Klimpfjäll på två dagar. I så fall skulle jag behöva nå Tjåkkelestugan den här dagen.
De första sex kilometerna ner till Åtnikstugan var lätta. Det gick mest nerför. Från 950 meters höjd till 600. I början en öppen fjällhed. I slutet en gles björkskog. Jag såg några renar. Passerade nära de båda småsjöarna Åtnetjejaevrieh. Isen hade lagt sig på sjön och ovanpå isen ett tunt snötäcke. Fint var det i den gnistrande höstsolen. Jag tog en tidig lunch vid Åtnikstugan där jag hämtade vatten i Vojmån.
Efter Åtnikstugan fortsatte jag på leden uppför fjället Raavrevaartoe mot Remdalen. Jag skulle upp på 900 meters höjd igen. På fjället hittade jag en liten ballong med en papperslapp. Den hade blivit släppt i Tyskland 18 dagar tidigare. Kul att hitta något som vindarna fört så långt. Jag såg renar på detta fjället också och även denna eftermiddagen blev det så varmt att jag gick i shorts och t-shirt. Jag gick neråt mot Remdalen och passerade några grästäckta kåtor när jag kom ner i fjällbjörkskogen. I Remdalen nådde jag Norgefararleden.
Remdalen har fått sitt namn efter de långa åsryggar som sträcker sig genom dalen. I det här området har man hittat stalotomter, rester efter kåtor som är daterade till vikingatiden. På en av åsarna går Norgefararleden. Svenskar och norrmän har sedan förhistorisk tid färdats över fjällkejdan för att köpa och sälja varor av varandra. Man samlades vid Norgefarargården i Klimpfjäll och åkte tillsammans längs Norgefararleden via Tjåkkele och Remdalen till handelsplatserna i Norge. Oftast gick handelsfärderna med häst och släde före jul och på vårvintern. Många emigranter färdades också här på vägen till Amerika i slutet av 1800-talet.
Det var en tydlig stig och mycket lättvandrat på Norgefararleden. En av de lättaste sträckorna hittills och en led som de flesta gröna bandare vandrar. Inga större höjdskillnader längs åsen. Jag såg Lasterfjället i ett par kilometer bort i öster. På ett ställe såg jag en stor renflock framför mig. Solen gick ner vid 18-tiden och samtidigt kom fullmånen fram. Det blev ännu en fin kvällsvandring med pannlampa sista timmen. När stigen är så lätt att följa som här är det inte svårare att vandra i mörker än mitt på dagen. Jag är extra glad att jag var ute just den här fina kvällen. Strax efter jag passerat Ransarån gick leden på en smal stig högt ovanför ån. Det stupade brant ner. Det var här det började hända saker på himlen. Ett kort men intensivt norrsken uppstod på himlen i väster. Eller polarsken som det också kallas. Det började 19:20 och skådespelet varade bara 5 minuter. Jag hittade inte något att stabilisera kameran på så de få bilder jag hann ta blev ganska suddiga. En kvart senare var jag framme vid dagen mål och såg konturerna av Tjåkkelestugorna i månljusets skugga.
Det hade blivit kallt när jag kom fram. Inne i stugan var det bara fem grader. Eld och vatten var det viktiga nu. Jag hade plockat lite björknäver i skogen ovanför Åtnikstugan. Näver brukar vara bra för att få fyr på brasan, men den här gången tog det lite längre tid. Jag var tvungen att dessutom använda två av mina tändkuber jag hade med mig. Är det något jag rekommenderar att ha med sig på fjället som kanske inte finns på vanliga packlistor så är det tändkuber. Jag använde antingen Weber tändkuber eller WetFire Tinder, som alltid funkar i alla lägen. Jag fick upp temperaturen i stugan till 22 grader efter en stund. Bara några meter nedanför stugan flyter Ransarån. Där hämtade jag vatten till kvällens middag.
