5 oktober 2016
Skidbäcksstugan – Syterstugan 28 km
Väder: Halvklart till mulet
Jag hade övernattat i den fina lilla Skidbäcksstugan, som ibland även kallas Skidbäcksbaracken. Med bara drygt fem mil kvar till nästa depå i Hemavan såg jag en möjlighet att nå dit på två dagar. Då skulle jag i och för sig behöva gå långa dagar. Mitt mål blev att gå så långt som möjligt den här dagen, så jag gick upp tidigt 5:45. Två timmar senare kom jag iväg.
Det var en vindstilla och fin dag. Runt minus fem på morgonen men betydligt varmare senare. Skorna som hade stått vid kaminen var mjuka och sköna att gå i. Det var inte lika soligt som under gårdagen. Ganska mulet men inget regn. I alla väderstreck såg jag snövita fjälltoppar. Leden som var en kombinerad vinter- och sommarled var bra markerad med röda ledkryss på stolpar. En fin stig som slingrade sig genom gles björkskog ner mot Tärnasjöstugan.
När jag kom till Tärnasjöstugan var det sex dagar sedan jag såg en annan människa senast. Därför reagerade jag tidigt när jag hörde ljudet av en motorsåg. Jag gick till den stora stugan, tog av mig ryggsäcken och packade upp maten och köket. Jag hade bara tänkt att ta en snabb paus och sedan gå vidare. Men så kom han. Mannen som jobbade med att röja träd och såga upp ved till stugans vinterförråd. Man blir lite extra pratsam när man inte träffat någon på länge och det var nog samma för han som för mig. Vi åt båda var sin lunch vid var sin bänk på stugans lilla veranda. Min tänkta snabblunch tog en och en halv timme. Efteråt kom jag på att jag glömde fråga hur han tog sig till och från jobbet vid stugan. Det var ju flera dagars vandring från Hemavan.
Vid Tärnsjöstugan stötte jag även på en gammal bekant. Ja ingen människa alltså utan en led. Den 7 september hade jag lämnat Kungsleden strax efter Sälkastugorna. Precis fyra veckor senare gick jag på samma led igen efter min lilla avstickare på en sådär 42 mil. Jag kom från leden i norr och Kungsleden kom närmast från Ammarnäs som ligger tre mil rakt öster om Tärnasjöstugan.
Jag fortsatte på Kungsleden söderut genom fjällbjörkskogen längs Tärnasjön. Sjön är 17 km lång och ca 2 km bred. I södra delen finns Tärnasjöns arkipelag. Här går leden via öar och sju träbroar rakt över sjön. Träbroarna byggdes år 2000-2002 och är i riktigt fint skick. Här kan man se många av arkipelagens hundratals öar som är lite äldre än broarna. De skapades någon gång på istiden.
Leden fortsatte mot sydväst en ganska brant stigning upp på fjället. Vid halvsjutiden kom jag fram till Syterstugan. Den stora stugan var låst men i den lilla gamla stugan fanns ett öppet rum. Jag bestämde mig för att övernatta i stugan. Jag hämtade vatten i Svärfarbäcken och högg ved av stockar som jag hämtade i vedskjulet. Det tog en timme. Sen kunde jag äntligen vila framför kaminen. Några av höjdpunkterna under min vandring har varit att kalla kvällar kunna sätta igång en brasa. Sitta och titta på elden och känna värmen komma. Jag värmde vatten ovanpå kaminen precis som jag gjort kvällen innan. Att äta mat när jag är hungrig på kvällen är också som vanligt en höjdpunkt.
