27 september 2016
Lomtjärnsstugan – Camp Polcirkeln 33 km
Väder: halvklart
Nu började jag närma mig etappmålet Camp Polcirkeln som ligger lite söder om byn Vuoggatjålme i Lappland. Jag uppskattade att jag hade ungefär tre mil kvar och det innebar att jag skulle kunna nå dit på två dagar eller bara en dag om jag gjorde en riktigt lång dagsetapp. Min plan var att försöka klara det på en dag. Det är mycket lättare att gå långa dagar i slutet av en etapp när ryggsäcken ”bara” vägde runt 20 kg jämfört med i början av en etapp då ryggsäcken var fullpackad med mat.
Jag ställde väckarklockan på 6 och kom iväg innan klockan 8. Bra jobbat! Jag hade haft 21 grader inne i stugan på morgonen. Ute var det bara en plusgrad. Den här dagen fanns det inte marginaler för att gå vilse och irra runt på fjället för att leta efter markerade leder. Tyvärr började det inte så bra. Jag tappade bort leden i en gles fjällbjörkskog och förlorade lite tempo i början. Efter den fadäsen gick det mycket bättre. Stigen var fin och lättvandrad. Jag vet inte om någon tidigare vandrat den här leden på Gröna Bandet. Jag har för mig att jag läst om några som vandrat dalen Seldutvagge som ligger ett par mil åt nordost. Den ska inte vara så kul har jag förstått. Dalen där jag vandrade hade det coola namnet Buoggevuomvágge och det är en led som jag verkligen kan rekommendera. Mycket vackert. Lätt att ta sig fram på lättgången stig. Bakom mig hade jag det spetsiga fjället Dahtártjåhkkå. Framför mig var jag på väg mot den långsmala sjön Guijaure med branta fjällsluttningar på båda sidor. Lite längre fram på stigen fanns färska spår och spillning från älg. Men någon riktig älg såg jag aldrig.
Jag följde leden norr om den en mil långa sjön och tog ingen längre paus förrän jag kom fram till Guijaurestugan på eftermiddagen. Strax därefter nådde jag Polcirkeln och fortsatte på leden västerut mot Silvervägen. Jag gick på ett fjäll med många små sjöar och fin utsikt åt alla håll. På ett ställe stötte jag på en stor renflock. Det var ett tag sedan jag såg ren senast så det var ett fint återseende.
Den sista biten innan vägen skulle gå genom skog och jag ville absolut inte hamna i samma situation som under gårdagen. Att hitta en tältplats och vatten i en mörk skog utan pannlampa är inte det lättaste. Jag hade bestämt mig för att nå Camp Polcirkeln den här dagen. Men det var en lång vandring. Skymningen och mörkret närmade sig. Jag hade inget batteri till pannlampan. Det visade sig vara ett par kilometer längre än jag trodde och jag hade inga stora marginaler. De sista fyra kilometerna genom skogen fick jag halvspringa för att inte riskera fastna i skogen. Klockan 19:45 nådde jag till slut Silvervägen (eller riksväg 95) och kunde pusta ut. Jag hade över en kilometer kvar till Camp Polcirkeln men på den här stora vägen kunde inte ens jag gå vilse i mörkret.
Det var förstås stängt på campingplatsen när jag kom dit och campingplatsen bestod av bara husvagnsplatser på hård mark. Jag gick runt och letade efter en lämplig tältplats och hittade till slut en liten gräsplätt där jag kunde slå upp tältet vid en grillplats inte så långt från servicehuset.
Den här dagen blev min längsta vandringsdag på hela Gröna Bandet. Lite drygt 12 timmar och 33 km blev det till slut.
