24 september 2016
Tältplats S om Skoddefjellet och NO om Fuglvatn – Balvasshytta 17 km
Väder: Duggregn på morgonen. Uppehåll och halvklart på eftermiddagen.
När jag öppnade tältet på morgonen såg jag den fina utsikten ner mot sjön Fuglvatn och bakom den Balvatnet. Den här dagen var mitt mål Balvasshytta rakt söderut på andra sidan Balvatnet. Inte så långt fågelvägen, men jag var ju tvungen att gå runt hela sjön, så jag räknade med att det skulle ta runt sju timmar. Det duggregnade på morgonen och hade inte bråttom iväg den här morgonen heller. En av anledningarna till mina sena vanor var att vädret ofta var mycket bättre på eftermiddagen och kvällen. En annan anledning var kvällsljuset som var så fint att vandra i och inte minst att fotografera i.
Jag var färdig att ge mig av när det blev uppehåll vid 12-tiden. Jag vandrade hela dagen i Junkerdal nasjonalpark. Nästan hela tiden hade jag sjöutsikt med höga fjäll som bakgrund. Efter en stund kom en norrman ifatt mig bakifrån. Gissa om jag blev överraskad och hoppade till. Det var en vecka sedan jag såg någon annan vandrare. Vi snackade en liten stund. Han hade bara en liten ryggsäck och skulle träffa en kompis lite längre fram. Ja det var lördag och då ger sig norrmännen ut på tur. Vandringskulturen är så mycket större i Norge jämfört med i Sverige även om det är på uppgång här också. Det har till och med blivit lite trendigt att vandra, men det var inget jag var medveten om eller tänkte på när jag själv var ute.
Lite senare såg jag och fotograferade en örn eller åtminstone vad jag tror var en örn. Det skulle kanske kunna vara en falk också, men det ska finnas örn i området så jag säger att det var en örn. Jag hade sett en örn tidigare i Padjelanta. Det här var nr två på min vandring.
När jag passerat Balvatnets västra spets gick stigen ännu närmare sjön och utsikten blev ännu finare. Stigen var tydlig och lättvandrad. På kvällen kom jag fram till Balvatnets sydligaste del och där hade jag ett vägval. Jag kunde antingen gå till Balvasshytta som enligt skylten ligger en kilometer in på en annan stig. I så fall var jag tvungen att gå tillbaka samma väg morgonen därpå. Alternativet var att skippa de extra kilometerna och hitta en tältplats istället. Jag tänkte inte bestämma mig förrän jag kom till vägskälet. Jag såg ingen bra tältplats så jag valde hyttan. Den såg ut att ligga fint vid sjön och det var ju bara en kilometer dit. Jag tog vatten i älven Skiejddejåhkå som rinner ut i Balvatnet. Med extra tung ryggsäck fortsatte jag mot Balvasshytta.
Nu blev det inte alls som jag tänkt mig. Ganska snabbt tappade jag bort stigen efter ett vad. Jag gick fram och tillbaka i den kuperade terrängen utan att hitta vare sig någon stig eller någon ledmarkering. Jag bestämde mig för att försöka följa kartan där stigen var utritad. Det blev en av den jobbigaste timmarna hittills under mina 36 första dagar av vandringen. Det var bara klättringen på Akka som var i närheten av lika jobbig. Terrängen var fruktansvärd. Upp och ner hela tiden. Jag fick ta stora omvägar för att kunna ta mig fram överhuvudtaget. På min karta såg det ut som att leden gick på en höjd på ungefär 20 meter över sjön så jag försökte gå ungefär där i hopp om att hitta leden igen. Jag höll på att fastna i täta videsnår och det var fullt av grenar upp till ansiktshöjd samtidigt som det var tvärbrant upp eller ner. Hela tiden tänkte jag att snart hittar jag hyttan och då kan jag vila. Jag närmade mig platsen där hyttan var utsatt på kartan utan att se någon byggnad. Till slut kom jag till platsen där hyttan skulle ligga enligt mobilkartan och GPS. Men ingen hytta där. Jag kunde se åtminstone 100 meter åt alla håll, uppåt ännu längre. Ingen hytta. Jag förstod att den skulle finnas där någonstans, men var? Jag visste inte om jag skulle gå ner i skogen mot sjön, gå längre upp på fjället eller fortsätta längre fram. Jag har inga foton från det här äventyret. Det säger lite om hur jobbigt det var.
Jag befann mig på en öppen platå där det inte lutade så mycket. Om jag inte hittade hyttan skulle jag nog inte heller hitta en bättre tältplats än denna. Jag bestämde mig för att inte leta vidare utan satte upp tältet på exakt den plats där hyttan skulle ligga enligt min felaktiga fjällkarta i mobilen. Vad jag inte visste då var att Balvasshytta låg nere vid sjökanten ett par hundra meter längre fram.
