17 september 2016
Vierttjajågås – Arasluokta 15 km
Väder: först soligt, på eftermiddagen mulet
Det var en klar och kall natt. Jag var tvungen att sova med dunjackan på i sovsäcken. När det är kallt på natten i tältet sover jag ofta länge på morgonen. Den här morgonen sov jag till 8:30. Det var en solig morgon och det blev snabbt varmt och skönt i tältet efter nattens kyla. Min termometer visade 24 grader. Klockan 11 kom jag iväg och även den här dagen kunde jag gå i shorts och tshirt. Jag gick förbi Låddejåkkåstugan och över bron. Sen var det en rejäl stigning uppför på över 300 höjdmeter. På vägen upp mötte jag två tjejer. Först en norska som hade börjat sin vandring i Sulitjelma i Norge och var på väg tillbaka in i Norge för att avsluta i Narvik några veckor senare. En stund senare kom en tysk tjej som bodde i Österrike eller om det var tvärtom. Hon vandrade ”Norge på langs”. Hela Norge från den sydligaste spetsen vid Lindesnes till Nordkap i norr. Hon hade bott i Sverige ett tag och pratade en nästan helt förstålig norsk-svenska. Det var väl tveksamt om hon skulle hinna hela vägen till Nordkap innan vintern. Det skulle visa sig att dom tjejerna blev de sista vandrarna jag stötte på här uppe i norra Lappland. Jag frågade hur det såg ut med tältplatser längre fram. De sa att efter Arasluokta var det väldigt kuperat. Upp och ner och säkert tre timmar innan det gick att hitta en bra tältplats. Då bestämde jag mig för att stanna i Arasluokta över natten även om jag skulle komma dit ett par timmar innan det blev mörkt.
Arasluokta var en helt öde sameby. Alla hade lämnat sin sommarvistelse för att följa renarna österut på hösten. Det var nog ett tjugotal hus här. Jag övernattade i den enda av Arasluoktastugorna som var öppen. De har alltid ett rum öppet för övernattning även när säsongen är över precis som i STFs stugor. Stugorna i Padjelanta sköts av samerna. Det var en märklig känsla att befinna sig i en helt öde by. Jag var den enda människan i byn den här kvällen och natten.
