8 september 2016
Hukejaurestugan – Sitasjaure 19 km
Väder: Halvklart till mulet
När jag skriver detta har jag kommit till Hemavan, halvvägs på vandringen genom fjällkedjan. Nu har jag alltså avslöjat att jag trots mina problem inte har brutit utan fortsätter envist söderut. Jag ligger en månad efter med bloggen och det är inget jag har prioriterat utan skriver när jag har tid och ork. Den mesta tiden går åt att gå, packa upp, laga mat, äta, vila, sova, packa ner och gå igen. Jag skriver dock minnesanteckningar varje dag så att jag kan uppdatera bloggen i efterhand. Det är inte så att det har varit så händelsefattigt att det inte finns något att skriva om. Tvärtom. Jag har upplevt fantastiska naturupplevelser, dramatiska dagar och en otäck olycka. Men inget värre än att jag fortsätter ungefär som planerat. Den mesta tiden är förstås väldigt enformig. Man sätter en fot framför den andra. Ibland lätt och snabbt men oftast långsamt och tungt. Mest av allt påverkas jag av vädret. Därför skriver jag ganska mycket om väder i bloggen. Nu tillbaka till den 8 september. Dagen efter den vädermässigt sämsta dagen under hela den första halvan av min vandring.
Efter den blöta gårdagen var det skönt att ta det lugnt på morgonen och låta kläderna torka ordentligt inne i stugvärmen. Jag åt en dubbel frukost. Först havregrynsgröt och någon timme senare kom jag på att jag hade blåbärspannkaka i pulverform. Det passade bra att försöka sig på en dag som denna när jag hade tillgång till riktigt gasolkök och stekpanna. Resultatet blev väl sådär. Ingen fel på smaken men jag tror ingen hade kunnat gissa att det skulle föreställa pannkakor. Det liknade mest gröt…
Jag var klar vid 12-tiden. Då hade de morgontidiga redan varit ute i fyra timmar. Vädret var så mycket bättre än under gårdagen. Inget regn och nästan vindstilla. Det största problemet var att jag fortfarande hade ont i axeln. Jag tänkte mycket på hur jag ska göra med ryggsäcken. Det är inte helt enkelt att skaffa en ny ryggsäck här uppe i Lappland. Jag funderade om jag skulle klara att gå fyra veckor till Hemavan. Nej knappast. Jag hade två dagar kvar till Ritsem. Dit är det möjligt att skicka bussgods. Min nästa depålåda väntade på mig där. Jag siktade på att försöka klara de två dagarna till Ritsem och fatta ett beslut där.
En sen frukost innebär en sen lunch. Jag pausade vid den fina forsen Ainnajohka vid 17-tiden. Varma koppen med knäckebröd och mjukost. Dessutom lite lufttorkad skinka. Mums. Det är otroligt viktigt att ha med sig mat som är god och inte bara ger energi. Man gör av med så mycket energi att man tänker mycket på mat och vad man ska äta vid nästa paus.
Jag passerade också ett vad där jag bestämde mig för att inte chansa. Med gårdagen bad i färsk minne tog jag av mig och vadade med mina Crocs. Inga problem. Visst är det lite kallt med man blir fort torr och varm om fötterna igen.
På väg ner mot Sitasjaure halkade jag på en spång och hamnade på rygg liggande på ryggsäcken som en sköldpadda som inte kan vända på sig. Det är inte helt lätt att komma på fötter igen med 20 kg på ryggen men det gick efter lite ansträngning.
Vid Sitasjaurestugan träffade jag stugvärden som hälsade mig välkommen. Det fanns inga andra i stugan den här kvällen och jag tänkte själv tälta utanför stugan. Vilket välkomnande jag fick. Stugvärden tyckte jag såg trött och hungrig ut och hon frågade om jag ville ha blåbärste och ostmackor. Trots att jag inte betalade något för övernattningen. Ja tack! Vilken omtanke. Att ostmackor kan vara så goda. Godaste mackor jag ätit någonsin…
