Archives for oktober 2016
Dag 24: Båtfärden över Akkajaure
12 september 2016
Akkajaures strand – en liten bit in på Padjelantaleden 4 km
Väder: mulet och lite sol på kvällen
Den reguljära båttrafiken från Ritsem över Akkajaure hade slutat gå för en vecka sedan. Nu väntade jag bara på att vinden skulle avta och att samen Antaris skulle höra av sig. Vi var tre stycken som hade bokat en båtfärd med hans lilla båt. Jag och en tysk och en amerikansk kille. Det blev en lång väntan. På eftermiddagen fick jag först ett trevligt återseende med Margareta, stugvärden från Hukejaurestugan som precis hade avslutat sin säsong och gått ner till Ritsem. En stund senare kom Jan som jag inte hade träffat sedan jag lämnade Abisko. Vi hade träffats redan på min femte vandringsdag och nu nästan tre veckor senare träffas vi igen. Jag vet inte hur många gånger vi har stött på varandra, men varje gång vi säger hej då, säger vi också att vi träffas säkert igen. Den här gången blev dock den sista. Jan hade bestämt sig för att avbryta sin långa vandring. Han insåg att han inte hade kläder och utrustning som var anpassat till det kalla och blöta Skandinaviska höstvädret och nu väntade jobb i Tyskland och sen en resa till Sydamerika. Jan, om du läser detta hoppas att översättningen fungerar och att du inte fryser längre 🙂
Till slut hörde Antaris av sig och plötsligt var jag med i en ny liten grupp tillsammans med tysken och amerikanen. Antaris var en supertrevlig same som var nyfiken på min vandring. Han berättade också att han hade släkt i Skåne som han brukade besöka. Känslan var mäktig när vi närmade oss Akkamassivet och stranden på andra sidan. Jag kommer ihåg att jag sa till amerikanen att det kändes som öppningsscenen i en av Jurassic Park-filmerna. Båten. Berget vid vattnets slut. Vildmarken. Det okända. Han höll med. Vi var på väg in i Sveriges riktiga vildmark. Där inga vägar finns och bara några få stigar. Vad som väntade oss visste vi inte, men känslan av Jurassic Park skulle komma tillbaka senare…
Vi hade olika planer alla tre men vi bestämde oss för att hålla ihop. Åtminstone första dagen. Det var fortfarande några timmar tills det mörknade så vi stannade inte vid Akkastugorna utan fortsatte en bit söderut längs Padjelantaleden. Vi satte upp våra tre tält på en liten höjd med fin utsikt ner mot älven Vuojatädno. Vi hade nu kommit in i Stora Sjöfallets nationalpark.
Dag 21-23: Ritsem
9 september 2016
Sitasjaure – Ritsem 22 km
Väder: Vindstilla och mulet
Nu var jag på väg mot ”civilisationen” om man nu ska räkna Ritsem dit. Sista biten ner mot Ritsem gick inte på fjällstigar utan på grusväg. Det gick snabbt och lätt att gå. Bara axeln som gjorde att jag fick pausa ofta. Ritsem är inte så mycket mer än en campingplats och STFs anläggning. Men de har i alla fall vatten, el, mobiltäckning och till och med en buss som går dagligen. Min definition av civilisation.
Ändå lyckades jag missa vägen till STF. Det var bara skyltat STF från ena hållet och jag kom inte på mitt misstag förrän jag var nere i ”hamnen”. Än en gång hade jag missat kartläsningen. Jag bara antog att ett H på kartan betydde någon form av hotell, men så är det förstås inte. Nu vet jag att H betyder landningsplats för helikopter…
STF Ritsem har kallats för Sveriges fulaste fjällstation med den finaste utsikten. Det stämmer verkligen. Utsikten över sjön Akkajaure och fjället Akka är magisk. Akka är så vackert och lockande. Dit vill jag!
Jag hade planerat att stanna i i två nätter. Det blev tre eftersom ett nytt oväder drog över under söndagen. Skönt att vara inomhus den här gången. Den vanliga båttrafiken över sjön Akkajaure hade slutat gå för säsongen. Jag hoppades kunna hitta någon same med båt och jag hade en riktig tur. Jag fick tag på Antaris som hade tänkt lämna fjällen för säsongen på måndagen och han var den enda kvar i trakten som hade båt. Vi kom överens att han skulle köra mig över sjön när vädret lugnat sig på måndagen för 250 kr. Alternativet hade varit att ta tre fyra extradagar och gå runt sjön. Detta skulle bli min enda båttransport. Hade jag valt att gå Kungsleden hade det blivit sex båtturer.
Tiden i Ritsem spenderade jag med att skriva på min blogg, duscha, tvätta, äta fryspizza och sådana lyxaktiviteter.
Jag planerade också för ett ryggsäcksbyte. Jag beställde en ny större ryggsäck från fjellsport.no. Denna skulle skickas till Sulitjelma i Norge som jag skulle passera en vecka senare. Den nya ryggsäcken (Osprey Xenith 88) blev av samma märke som min gamla, men en större säck, 92 liter i storlek L, mer lämpad att bära stor volym och tung vikt. Jag hoppades att leveransen till den lilla norska fjällbyn skulle fungera och att den nya ryggsäcken skulle göra det lättare för mig att stå ut med min axelskada…
Dag 20: Hukejaure och Sitasjaure
8 september 2016
Hukejaurestugan – Sitasjaure 19 km
Väder: Halvklart till mulet
När jag skriver detta har jag kommit till Hemavan, halvvägs på vandringen genom fjällkedjan. Nu har jag alltså avslöjat att jag trots mina problem inte har brutit utan fortsätter envist söderut. Jag ligger en månad efter med bloggen och det är inget jag har prioriterat utan skriver när jag har tid och ork. Den mesta tiden går åt att gå, packa upp, laga mat, äta, vila, sova, packa ner och gå igen. Jag skriver dock minnesanteckningar varje dag så att jag kan uppdatera bloggen i efterhand. Det är inte så att det har varit så händelsefattigt att det inte finns något att skriva om. Tvärtom. Jag har upplevt fantastiska naturupplevelser, dramatiska dagar och en otäck olycka. Men inget värre än att jag fortsätter ungefär som planerat. Den mesta tiden är förstås väldigt enformig. Man sätter en fot framför den andra. Ibland lätt och snabbt men oftast långsamt och tungt. Mest av allt påverkas jag av vädret. Därför skriver jag ganska mycket om väder i bloggen. Nu tillbaka till den 8 september. Dagen efter den vädermässigt sämsta dagen under hela den första halvan av min vandring.
Efter den blöta gårdagen var det skönt att ta det lugnt på morgonen och låta kläderna torka ordentligt inne i stugvärmen. Jag åt en dubbel frukost. Först havregrynsgröt och någon timme senare kom jag på att jag hade blåbärspannkaka i pulverform. Det passade bra att försöka sig på en dag som denna när jag hade tillgång till riktigt gasolkök och stekpanna. Resultatet blev väl sådär. Ingen fel på smaken men jag tror ingen hade kunnat gissa att det skulle föreställa pannkakor. Det liknade mest gröt…
Jag var klar vid 12-tiden. Då hade de morgontidiga redan varit ute i fyra timmar. Vädret var så mycket bättre än under gårdagen. Inget regn och nästan vindstilla. Det största problemet var att jag fortfarande hade ont i axeln. Jag tänkte mycket på hur jag ska göra med ryggsäcken. Det är inte helt enkelt att skaffa en ny ryggsäck här uppe i Lappland. Jag funderade om jag skulle klara att gå fyra veckor till Hemavan. Nej knappast. Jag hade två dagar kvar till Ritsem. Dit är det möjligt att skicka bussgods. Min nästa depålåda väntade på mig där. Jag siktade på att försöka klara de två dagarna till Ritsem och fatta ett beslut där.
En sen frukost innebär en sen lunch. Jag pausade vid den fina forsen Ainnajohka vid 17-tiden. Varma koppen med knäckebröd och mjukost. Dessutom lite lufttorkad skinka. Mums. Det är otroligt viktigt att ha med sig mat som är god och inte bara ger energi. Man gör av med så mycket energi att man tänker mycket på mat och vad man ska äta vid nästa paus.
Jag passerade också ett vad där jag bestämde mig för att inte chansa. Med gårdagen bad i färsk minne tog jag av mig och vadade med mina Crocs. Inga problem. Visst är det lite kallt med man blir fort torr och varm om fötterna igen.
På väg ner mot Sitasjaure halkade jag på en spång och hamnade på rygg liggande på ryggsäcken som en sköldpadda som inte kan vända på sig. Det är inte helt lätt att komma på fötter igen med 20 kg på ryggen men det gick efter lite ansträngning.
Vid Sitasjaurestugan träffade jag stugvärden som hälsade mig välkommen. Det fanns inga andra i stugan den här kvällen och jag tänkte själv tälta utanför stugan. Vilket välkomnande jag fick. Stugvärden tyckte jag såg trött och hungrig ut och hon frågade om jag ville ha blåbärste och ostmackor. Trots att jag inte betalade något för övernattningen. Ja tack! Vilken omtanke. Att ostmackor kan vara så goda. Godaste mackor jag ätit någonsin…
