2 september 2016
Abiskojaure – Radunjarga 13 km
Väder: Mulet och regn
Två mil på Kungsleden från Abiskojaure till Alesjauristugan trodde jag skulle vara en lätt sträcka, men oj vad fel jag hade. Det regnade på morgonen då är det lätt att somna om, speciellt som det blev en sen nattvandring igår. Jag sov till klockan 10. Då var alla andra tält utom ett borta. Jag väntade tills det slutade regna och kom inte iväg förrän klockan 13. Jag hoppades att den smärtan jag hade känt i vänster axel skulle kännas bättre. Tyvärr blev det inte så. Efter en stund kom den tillbaka. Jag provade med olika justeringar av ryggsäcken. Det gjorde bara att jag dessutom fick ont i vänster rygg när jag försökte avlasta axeln.
Det gick uppåt nästan hela tiden. Mycket sten och en höjdskillnad på 300 meter som skulle avverkas. Dessutom återkom regnet flera gånger. En riktigt skitdag helt enkelt. Det gick långsamt och jag insåg att jag inte skulle hinna fram till Alesjauristugan.
Vid 20-tiden kom jag till sjön Radujauri. På kartan var där markerat ett rastskydd fast jag hade inte läst teckenförklaringen så noga. Jag trodde den lilla triangeln betydde tältplats så jag gick dit. Ett par hundra meter från Kungsleden. Där fanns både en liten stuga och ett litet tält uppsatt. Jag skulle precis leta upp en plats för mitt tält när en tysk man öppnade dörren. Det blev så att vi båda sov på golvet i den lilla stugan istället för att sätta upp tältet. Det var inte bara jag som haft problem den här dagen. Tysken hade helt genomblöta skor som han försökte torka. Han berättade att han har vandrat i de svenska fjällen sedan 25 år. Det brukade bli en vecka om året. Det här området hade blivit en favorit för det var så lättåtkomligt med flyget till Kiruna och tåget till Abisko. Han kunde flyga från Tyskland på morgonen och på kvällen sover han i sitt tält på fjället.
Vi hade en trevlig pratstund på kvällen. Jag tror han tyckte jag var lite galen som har tänkt gå till Grövelsjön. Han hade varit där tidigare och han visste hur långt från Abiskofjällen det är. Sen var han nog lite avundsjuk på mina vattentäta skor och nya ”high tech” utrustning. Speciellt mitt Jetboil Minimo kök var han nyfiken på. Han hade ett gammalt spritkök och hade med sig två litersflaskor med rödsprit. Ja min lilla gasbehållare har räckt i två veckor och den är inte slut än. Sen skrattade han när jag visade att tom min påse till toalettrullen var ”high tech”. Vattentät, med rullhållare och ett bärsnöre. En enkel men genial produkt från Sea to Summit och mycket mer hållbar än en plastpåse.
