1 september 2016
Abisko – Abiskojaurestugan 15 km
Väder: Mulet och uppehåll
Jag hade tänkt komma iväg mycket tidigare men det var så mycket jag var tvungen att passa på att göra i Abisko medan jag ännu hade tillgång till internet. Först vid sextiden på kvällen kände jag mig klar men då träffade jag först Aleks och sen också Jan vid receptionen i Fjällstationen. Klockan 19 kom jag iväg. Kan det vara nytt Gröna Bandet-rekord för senaste start av en dagsetapp?
Jag fick veta att det är tältförbud i Abisko nationalpark förutom vid tre speciella tältplatser. Jag hade ändå planerat att gå hela vägen till Abiskojaurestugan och tälta där.
Den 42 mil långa Kungsleden går mellan Abisko och Hemavan. Jag hade bara planerat att gå de två första dagarna på Kungsleden för att sedan komma tillbaka på leden någon dag innan Hemavan.
Jag hoppades att vilodagarna i Abisko skulle göra att jag slapp problemen jag haft med ryggen och axlarna. Ryggskadan kände jag inte av alls längre. Skönt! Det som var mindre skönt var att det onda i vänster axel inte var borta. Det blev till och med värre än innan vilan efter bara någon timme. Problemet var att ryggsäcken nu blivit tung igen och höftbältet klarade inte av att hålla den tunga packningen uppe. Tyngden på axlarna blev alldeles för stor. Jag försökte med olika inställningar av bärsystemet för att lägga mer belastning på höger sida för att avlasta vänster axel. Det fungerade en liten stund men smärtan var snart tillbaka och det enda som hjälpte var att pausa ofta. Det jobbiga var att jag kände att jag blivit starkare. Det var inte så jobbigt längre att bära en ryggsäck på över 20 kg, men det kändes som att en nerv kommit i kläm och smärtan var riktigt obehaglig.
Det blev pannlampa i mörkret de sista två timmarna. Inga som helst problem med det. Lampan lyste upp stigen bra och det var ganska lätt terräng.
När jag bara hade 200 meter kvar till stugan gick jag fel. Stigen delade sig i minst tre riktningar och ingen skylt berättade vilken som ledde den bästa vägen till stugan. Jag valde förstås fel och gick i blöt mark med buskar upp i ansiktshöjd. Irriterande för jag såg på kartan i min mobil att jag bara var 100 meter från stugan utan att se den. Jag kom fram i alla fall och hittade också tältområdet i mörkret. Där fanns ett antal tält men alla hade släckt lamporna. Vid midnatt var jag också klar för att krypa ner i sovsäcken.
