25 augusti 2016
Dividalshytta – Vuomahytta, 18 km
Väder: Mulet och ganska kyligt
Nu befinner jag mig i Øvre Dividal nationalpark. Här ska alla de fyra stora rovdjuren finnas (björn, varg, järv och lo). Speciellt björn och järv är området känt för. Alla dessa djur är skygga så man måste ha tur om man ska få se något. Jag träffade två norrmän som var på väg upp på fjellet för att fiska röding. De sa att man sett björn här vid fyra tillfällen i år. De norska killarna hade inte sett någon björn själva, däremot hade de sett min sittdyna som jag hade tappat en stund tidigare. Den låg en timme tillbaka och jag bestämde att inte gå tillbaka och hämta den utan försöka beställa en ny när jag får mobiltäckning. Jag hade haft sällskap med Jan och Anita i början av dagen och sen halkat efter. Så lite förvånad blev jag när de plötsligt dök upp bakom mig. De hade tagit en annan väg och tagit en lång paus och plockat massor med blåbär. På kvällen gjorde Anita blåbärskräm som hon bjöd på. Mums!
Det hade varit riktigt blöt stig i början på dagen, speciellt sträckan mellan Dividalshytta och Anjavasshytta. Jag hade läst ett tips från andra gröna bandare (northern_linneas) att man kunde få en torrare väg genom att gå söder om Blåfjellet istället för att följa Nordkalottleden norr om fjället. Jag gillar verkligen inte att gå på leriga stigar där man sjunker ner med skorna 5-6 cm i dyngan varje steg… Jan och Anita följde leden och jag försökte hitta en bra väg upp på fjellet. Det svåra var att hitta en bra väg i början. Det gick sådär. Brantare än jag räknat med och med täta buskar i ansiktshöjd. Väl uppe på fjället hittade jag en upptrampad stig som jag valde att följa. Ibland kan man bli lite lurad av dessa upptrampade stigar för oftast är de renstigar som kan sluta lite var som helst. Men här hittade jag staplade stenar och det brukar vara ett tecken på en rekommenderad väg. Jag tappade bort stigen flera gånger men hittade den igen. Det gick alldeles utmärkt att gå på leden längs 700 meters linjen på fjällets sydsida och det är riktigt fint. Inte så lång omväg så jag kan verkligen rekommendera vägen runt Bjåfjellet. En gång såg jag något brunt lufsa fram en bra bit framför mig. Fram med kameran. Där kom ännu fler… Men vänta björnar har ju inte horn! Någon björn fick jag aldrig se däremot flera renar även denna dag.
Framme vid Vuomahytta strax efter kl 20 träffade jag Anita som hade kommit fram en bra stund före mig. Det hade inte varit så blött norr om Blåfjellet så vi kunde konstatera att både norr och söder om fjället är bra alternativ. Jan hade fått vända om för att leta upp sin halsduk och kom strax efter mig. Jag bestämde mig för att sova inomhus. Jag delade rum med Anita och Jan. Några andra tyskar som jag träffat tidigare övernattade också där. Jag träffade också engelsmannen Aleks som har tänkt springa E1 från Nordkap till Sicilien på 10 månader. Aleks ”Blackfoot” sprang barfota i sina sandaler. Hans ryggsäck vägde bara 10 kg. Ja alla har vi olika sätt att ta oss fram på.
