20 augusti 2016
Treriksröset – Pältsastugan, 14 km
Väder: mulet, regn på kvällen
Det började med att jag fastnade vid gränsen. Nej, ingen tull, jag skulle bara böja mig under ett snöre som markerade gränsen mellan Finland och Norge och fastnade med ryggsäcken i snöret. Fast just då trodde jag att jag var i Sverige, men svenska gränsen kom några hundra meter längre fram. Lite förvirrande med så många länder på samma plats…
Jag följde Nordkalottleden och kom upp på kalfjället efter några kilometer. Stigen var riktigt dålig om man jämför med de fina stigarna på Skåneleden. Så mycket sten att jag satte nog inte min fot på jämn mark en enda gång på hela dagen. Efter en stund fick jag ont i höger fotled men som tur var gick det över när jag snörade om kängorna lite hårdare. Mötte fyra finnar och fem renar längs vägen. Jag sa hej, finnarna sa hyvää. Renarna sa inget utan bara sprang därifrån. Det var många små jokkar att passera och ibland fick jag ta en väg en bit bort från stigen för att undvika den värsta sankmarken. I slutet av dagen hittade jag en bra väg trodde jag över en ganska bred jokk på säkert 10 meter. Jag balanserade på stenar så jag behövde inte ta av mig kängorna. När jag kom över var jag kanske 50 meter från leden som jag såg gick brant upp på en kulle. Där jag gick var det flackare så jag beslöt att gå runt kullen istället för över. Misstag nr 2! Kullen som såg så liten ut på kartan visade sig vara ett stort fjäll i verkligheten. Jag tänkte att om jag bara håller samma höjd hela tiden så kommer jag snart tillbaka till leden. Men jag kom inte närmare leden utan bara längre från för jag ville helst undvika gå uppåt. Som mest var jag en km från leden. Jag hade hela tiden koll på var jag befann mig med hjälp av Fjällkartan och min GPS-position i mobilen.
Det började regna men jag tänkte att jag är snart framme så jag tar inte på mig regnkläderna. Myggen kom när jag närmade mig fjällbjörkskogen. Gick i snårig kuperad terräng med kråkbär och blåbärsris. Det tog två timmar att komma tillbaka till leden!!! Skön känsla när jag kunde se Pältsastugan nere i dalen. Trött och blöt bestämde jag mig för att inte sätta upp tältet utan övernatta i stugan. Jag fick ett trevligt välkomnande av stugvärden Tanja och hade 18 sängar att välja på i stugan. Pältsastugan är Sveriges nordligaste fjällstuga så det är ju lite kul det blev min första fjällstuga. Tanja var också den första stugvärd jag träffat och jag var den första Gröna Bandare som hon träffat. Det blir mycket ”första gången” när man är ute på sin första fjällvandring. Det fanns en bastu vid stugan och några finnar hade precis använt den så den var fortfarande varm. Jag var lite frusen efter regnet så bastun blev dagens skönaste stund.
