15 september 2016
Akka – Gisurisstugorna 18 km
Väder: soligt
Jag vaknade och hörde regnet smattra på tältduken. Fortfarande mör efter den tuffa klättringen på Akka igår orkade jag inte gå upp. Jag somnade om och när jag vaknade nästa gång hade det slutat regna. Solen kom fram och det blåste en ganska hård vind. Mina byxor var fortfarande blöta efter gårdagen. Jag hade ju glömt att ta med mig regnbyxorna på klättringen. Det var perfekt väder för torkning så jag passade på att hänga allt som var blött på tältlinorna och låta kläderna torka i vinden.
Jag fixade frukost. Det blev gröt och macka med smör och mjukost.
Favoritkaffet Grower’s Cup som jag verkligen kan rekommendera. En portionspåse med kaffe. Man häller bara i kokande vatten i påsen och efter två, tre minuter är kaffet klart. Det smakar mycket mycket bättre än vanligt snabbkaffe.
Efter att ha fotograferat en stund kom jag iväg vid 11:30. Lite sent för jag hade planerat att gå en bra bit. Det blev ett snabbt väderomslag. Efter en stund var det soligt och nästan vindstilla. När jag kom till sjön på 964 meters höjd valde jag att fortsätta på den södra sidan. Gränsen mellan Stora Sjöfallets nationalpark och Sarek går rakt genom sjön och det här var en dag för Sarek nationalpark.
Sarek är Sveriges oexploaterade vildmark. Här finns inga markerade stigar och inga övernattningsstugor. Det är spektakulära bergsmassiv med glaciärer och smala dalar. Dessutom alla de stora rovdjuren som björn, järv och lo.
Min plan var bara att gå en dag längs Sareks nordvästra hörn på vägen mot Padjelanta. Tyvärr såg jag inga rovdjur. Bara ännu fler renar. Första halvan av dagen gick jag på fjället där det inte fanns några stigar förutom de renarna trampat upp.
Den här dagen blev också en milstolpe för att det första minneskortet på 64 GB blev fullt. 1886 bilder hade min vän ”Kameran” tagit sedan jag lämnade Skåne. Den är dagen blev det extra många foton på grund av det fina vädret. Jag kom in i Stora Sjöfallet igen och nästa gång jag skulle passera gränsen till Sarek blev det lite besvärligare. Vadet över Sjnjuvtjudisjåhkå som bildar gränsen mellan Stora Sjöfallets och Sarek nationalpark var ett av vandringens tuffaste. Vattnet var djupt, strömt och iskallt. Jag hittade ett ställe där det inte var djupare än att det nådde mina lår så jag kom över ganska lätt trots allt. Den gamla och förfallna Kisuriskåtan låg bara en liten bit från mitt vadställe. Härifrån kunde jag följa en tydlig stig som gick parallellt med älven Sjnjuvtjudisjåhkå.
Kvällssolen den här dagen var magisk. Det gnistrade av de röda och gula höstfärgerna och jag tog massor av foton på Akkamassivet, Nijak och Gisuris.
Jag kom till Gisurisstugorna efter det mörknat strax innan kl 21. Då hade jag precis passerat gränsen till Padjelanta nationalpark. Jag hade vandrat i Sveriges tre största nationalparker samma dag. Inte dåligt! Jag trodde jag skulle bli ensam i stugan, men när jag klampade in var där två tyska tjejer som redan hade gått och lagt sig. Det var inte läge att börja laga mat då så jag hoppade över kvällsmaten och la mig jag också.
